Dagbok Juli månad

Åsa på kajen i Kos Marina. Bara väntar på att få åka hem

English further down

29/6

Åsa har åkt hem och livet har förändrats. Det är inte lika roligt längre. Varför ska hon behöva jobba när jag har det skönt i värmen. Orättvist, hon skulle haft pensionspoäng när hon var hemma med barnen. Nu måste hon istället arbeta minst ett år till innan hon kan få tillräckligt med pension.
Men i April så är det slut i alla fall. Då har hon gjort sitt och kan komma ner till mig igen. Vet bara inte om hon klarar juli augusti, troligen inte så hon måste väl åka hem denna tid. Skönt att ha kvar en hemvist i Sverige.
Har känt en omisskännlig lukt i båten. Kommer från någon elektrisk detalj som är överhettad. Undersökningen gav att det är länspumpen som gett upp andan. Har kollat med alla affärer som kan ha dessa i lager men ingen har någon hemma i rätt storlek (läs tillräckligt stor). Har beställt och har jag tur så kan jag få den lördag. Men nej. Ingen pump på lördag. OK, men på måndag så!!

LÄS INTE DETTA OM DU INTE HAR INTRESSE FÖR DE TEKNISKA DETALJERNA.
Har under väntetiden byggt om automatiken och satt in ett relä så jag har en manöverkrets i panelen som drar reläet som ger ström till den nya pumpen. På så sätt ligger den starka strömmen inte i manöverpanelen, perfekt!! Säkringar insatta så det inte kan brinna.

OK, NU KAN DU FORTSÄTTA LÄSA.

Fick pumpen långt om länge och har fixat så den funkar.

3/7
Lämnar Kos. Mycket vind från nordväst. Har tänkt segla upp till Pserimos som ligger på vägen till Kalimnos (tvättsvampön).
En Turkisk Gulett lång föröver stångar sig fram i de ganska höga vågorna. Kör först med motorn men när jag passerat revet som sträcker sig långt norr om Kos town, rullar jag ut en bra bit av genuan och får en mycket behaglig resa. Sträcker inte riktigt så högt som behövs för att nå till Pserimos utan kör i lä av ön upp till en flack vik på sydsidan. Här ligger två båtar, Guletten och en annan stor plastbåt, Italiensk. Dom ligger en liten bit ut från stranden och har till synes inga problem med dessa fallvindar som störtar ner utefter bergssidan, och som jag hamnar i eftersom jag vill ankra på ett mindre djup.

Ok, jag sätter på ankringsutrustningen och startar ”ankare ut” men inget händer. Va !! Vad har hänt? Får ut reservankaret efter lite trassel. OK. Misstänker att överströmsskyddet löst ut, men när skulle det ha skett. River ut alla grejor som stuvats in i det lilla utrymmet mellan kojerna i fören där skyddet sitter. Där skall sitta en liten pinne att återställa med men den är borta, avbruten. Det var inget bra ställe att stoppa in hårda saker som kan åstadkomma denna förödelse. Upp med madrasserna för att komma in under på insidan. Nu kunde jag lossa kablarna och kortsluta dom. Under tiden hade jag draggat en bra bit utåt och var väldigt nära Guletten. Folk på båten ropade du driver. Jag sa jag vet.
Ingen ide att försöka ta upp ankaret för hand utan jag körde med ankaret hängande tillbaka in mot land. Nu kunde jag köra ankarspelet. Fick i ankaret och tog upp reserven. Puh !!

Fallvindarna var mycket starka så jag beslöt att ta ner biminin eftersom vinden hotade att slita isär det hela. Utan bimini här nere betyder att man blir tvungen att skaffa nytt. Vinden avtog något senare så jag fick en skaplig natt till slut.

4/7
Idag, motorgång upp till Kalimnos i ganska lite vind och små vågor.
Trevligt att återse den här fina ön, skapliga hamnen, som byggts ut för några år sedan, och trevliga, gästfria befolkningen. Jag blev haffad av en mycket rundhyllt kvinna som frågade om hon kunde stå till tjänst med något, att äta t ex. Jag var egentligen bara på väg för att kolla in hamnen med omgivning men hamnade hos denna förtjusande kvinnans Taverna. Hit har jag återkommit ständigt och blivit ”en i familjen”. Jag blir kallad Bjärn. Maria har svårt att säga ö. Maria har en make som heter Vasilis och han har en dotter på 12 år men som ser ut som 14. Stor är hon, har det efter pappa som är stor och bred. Marias mamma, Boppi, öppnar tidigt för att åka hem ett tag senare och återkomma för att arbeta med att laga maten hela kvällen. Katerina är en 45 årig ”tjej” som arbetar som servitris från eftermiddag till sent. Hon och Boppi stänger. Maria och Vasili åker hem vi 10-tiden. Maria arbetar på sjukhuset som röntgensköterska och Vasili inom försvaret men båda är i Tavernan vid 4-snåret. Fullt upp hela dan.

10/7
Drar iväg upp till en fin djup vik på nordöstra sidan av Kalimnos där Marias syster, Nomiki, har en annan Taverna tillsammans med sin man, Christos. De har getter och jag åt get hos dom. Mycket gott var det, smakade inte alls get.
Hade en fin segling med två slag dit upp och en ännu bättre återresa.

11/7
Tillbaka på Kalymnos. Här fördriver jag tiden tills Ralph skall komma. Han är för mig helt obekant men arbetskamrat till Thomas Persson som jag känner genom Malin. De kör lastbilar med transporter av skiftande slag hos HALLÉNS åkeri.
Han kom från London, Stansted, till Kos
17 juli
och jag tog färjan över till Mastikari som ligger nära flygplatsen för att möta honom. Vi åt varsin Grekisk sallad och drack en stor Mythos öl och fick lära känna varandra lite innan det var dags att ta färjan tillbaka till Kalymnos vid 22.30
Han installerade sig i akterruffen bredvid en del undanstuvade saker.
Vi hyrde scotrar en dag och åkte först västerut till en by och tittade på allehanda föremål som hade med dykning efter tvättsvamp att göra. Därefter körde vi tillbaka till Photia so stan heter och fortsatte österut och sedan norrut för att hamna i en liten by som heter Vahti. Den ligger väldigt skyddad inne i en lång vik. En helt betagande, underbar liten by. Brygga för gästande båtar något längre ut och fiskebåtar och ett litet båtvarv för dessa längst in. Det var otroligt idylliskt här. Jag skall besöka detta igen.
!9/7
hyrde vi en liten bil för 30 € och tog samma väg till Vahti och fortsatte ända upp till norra änden på Kalymnos till en annan liten förtjusande by. Här var vi inne på en taverna och drack öl. Ägaren, en stor kille som hade varit någt slags vakt i en styrka i sin tidiga karriär. Vi fick se en del foton, de hade en mycket egendomlig klädsel. De hade några bojar liggande utanför, ni kan använda dom när ni kommer sa han. Hit skall vi segla sa vi. På återresan körde vi genom flera andra små byar och helt plötsligt kände vi igen oss - visst vi var tillbaka igen. Plötsligt.

20/7 Min födelsedag! Lika strålande sol som när jag föddes men inte söndag, det var fredag.
Vi startade resan västerut för att segla upp till Leros och sen får vi se hur långt upp mot Samos vi kommer innan vi måste tillbaka.
Fredag den 28 skall vi åka till Turkiet för Ralph vill kika på en segelbåt i Marmaris som han tänkt köpa.

Vi seglade rakt nordväst ut ett långt ben för att sedan slå och gå nordost upp till den lilla rara byn som vi besökte med bil. En underbar segling i stadiga 9 m/s upp till Emborios. På vägen dit passerade vi en annan liten by som ligger på den lilla men mycket höga ö, Nisos Telendhos, som ligger just i infarten till vårt mål, Emborios. Väl framme tar vi en av de bojar som vi fick reda på att vi kunde använda i besittning och gör fast.
Vi tar gummibåten in och äter middag.

21/7
Vi lämnar Emborios vid 11-tidenoch seglar mot Leros och staden Lakki. Bara 15 M och ankommer efter 3,5 timmar. Vi kastar ankar och går med gummibåten in till stan där vi inte kan motstå en stor Mythos. Vi går sedan iväg för att försöka hitta en speciell Supermarket som jag varit i tidigare tillsammans med Pär o Marie. Minst tå andra ”supermarkets” passeras på vägen dit men till slut hittar vi den rätta. Handlar en del men grönsaker finns inte. Jag frågar en tjej i kassan men hon säger att dom inte har grönsaker och frågar om jag vet var grönsakshandlaren finns. Nej det vet jag inte. Då ger hon mig en pillimarisk blick och jag undrar vad som skall komma. Jo hon säger att det är bara att följa den stora vägen ner mot hamnen så ligger den på höger sida. Vi gick och gick men ingen affär. Men till slut fann vi den. Köpte lite av varje och gick tillbaka till dingen.
Tillbaka i båten käkade vi middag. Pannbiffar, potatis, rödlök o sås.
Vi stannade kvar i Lakki ytterligare en dag men nu gick vi in till Lakki Marina efter att ha hört efter på VHFen att vi var välkomna. 22 € för en natt. OK rätt bra hygienutrymmen med dusch. Fick lite prospekt över upptagning av båten i deras båtvarv AGMAR Marina högst uppe på norra änden, nära flygplatsen. Vi gick över till Port Polis för att stämpla men fick till svar att det behövdes inte alls. Nästa månad, bara en gång per månad. Bra att veta.

23/7
Vi har för avsikt att segla upp till Lipso, en mindre ö rakt norr om leros. Vi ankommer 15.10 till en tjusig ankringsvik, Lera heter den. Som på alla dessa små öar finns getter och ibland även får. Här finns inget sötvatten så myggorna har inte en chans att yngla av sig. MYGGFRITT!!
På de större öarna däremot är myggplågan verklig. Dessutom är de så små att man har ingen chans att få tag på dom. Men desto giftigare är dom. Åsa får stora, och då pratar jag STORA, röda svullnader som kliar infernaliskt. Fruktansvärt att ha denna klåda i uppemot en vecka, VARJE STICK!! Då har hon säkert 25 stick SAMTIDIGT.
Men här är det fridfullt. Man får lust att ligga kvar länge.

24/7
Ralph vill vidare och nästa anhalt blir Agathonisi som ligger 15 M nordost uppåt.
Där finns dels en lika fin ankringsvik som den vi lämnar och dels en liten ”stad” med Tavernor och hela kitet. Hit vill Ralph! OK, vi går längst in i viken och hittar en möjlig plats utanpå en annan båt som ligger utanpå en annan båt som ligger vid färjebryggan. Får reda på att det går inte att ligga där just nu för man väntar på färjan, men efter det att färjan gått ut kan vi komma tillbaka. Vi går över till andra sidan av viken, bara ca 50 meter, och lägger ut ankaret och väntar. Jodå färjan kommer och den är stor.
Nästan så att jag funderar på att ta upp ankaret och flytta längre in, men det klarar sig, kapten fixar det.
När färjan gått iväg försöker vi hinna in till kajen först men en annan som varit mera på hugget hann före så det är bara att lägga sig utanpå, utanpå och trampa två andras däck för att komma i land.
Vi gick en runda för att kolla in det hela. Här fanns ca tjugo båtar så det var fullt. När vi kom tillbaka till kajen vi vår båt kom en liten bil och parkerade strax intill. Vid kajen ligger en av marinens små båtar som skall ut i natt kl 4 för att sjömäta, säger dom i alla fall. Ur bilen kliver en präst med hög hatt och lång svart kappa. Han går ombord på den röda utlagda mattan som lagts på landgången och blir kysst på handen av de två matroser som står och välkomnar honom. Det skall hållas mässa innan avgång.
Vi märkte inte när dom gick iväg kl 4, tyst och försiktigt.

25/7
Dags att vända och segla tillbaka. Men det var förfärligt vad det blåste i hamnen. Ja det gjorde det när vi kom dit också. Vinden snörptes åt när den passerade över ön och fick högre hastighet just på väg ner i hamnen. Men när vi kom utanför var det måttlig vind så vi satte gennakern. En helt underbar resa tillbaka till Kalymnos. Åtta timmar och 10 minuter tog det att resa dessa 34,8 M. Lugnt o stilla hela vägen.

Vi tog det lugnt ett par dagar innan vi åkte med fäja över till Turgutreis i Turkiet 28/7. Det var en snabb bärplansbåt som var på väg med ett antal turister som bara skulle dit över dagen och så vi. På båten kom en engelsman till oss och presenterade ett papper med en karta över stan som man kunde handla i. Han var ansvarig för trippen som var en exkursion men inget av detta fick vi veta av honom. Vi sa att vi skulle till Marmaris för att titta på en båt som Ralph tänkte köpa och skulle troligtvis inte hinna tillbaka till kl 4 då båten gick tillbaka. I Turgutreis gick vi till en biluthyrning och hyrde en liten bil. När vi satt där kom engelsmannen in och vi sa att vi inte kunde åka med tillbaka. OK sa han då vet jag det. Han sa inte att vi hade visum för endast den dagen och vi var helt okunniga om att vi skulle gått till borderpolisen för att få stämpel i passen.
Vi reste till Marmaris och tittade på båten som visade sig vara i uselt skick. Inget köp där inte.

På väg tillbaka till Turgutrreis körde jag och på en sträcka där det var110 km/tim blev vi stoppade. Fortkörning!! 123 km/tim. Polisen sa: vi skall inte ta kortet. Nä tacka för det med bara 13 km/tim för fort. Det tog jättelång tid då dom var i livlig diskussion med ett annat fortkörningssällskap. Så småningom bad dom om körkorten. Vi letade men hittade inga. Dom måste ligga kvar hos biluthyrningen! Vi hade ett tel.nummer dit och bad honom ringa. Jodå, korten fanns kvar i kopiatorn. Efter ytterligare lång väntan, när man hade avbrutit razzian, sa dom att vi skulle följa efter dom. Dom körde väldigt fort så det var svårt att hinna ikapp dom. In på en bensinstation och vi efter. Där hade dom en liten stuga och hade en faxapparat så dom fick en kopia på våra körkort. Utskrivning av böteslapp på 60 € och med 10 % rabatt om man betalade inom en månad.
Tillbaka hos biluthyrningen ville han ha lappen och 60 € för att själv betala in detta eftersom det var hans bil som han sa. OK rabatten blev hans.
Vad göra i Turgutreis? Ingen färja den dagen och inte nästa dag heller. Vi övernattade där.
Nästa dag åkte vi till Bodrum med en Dolmus för att ta en färja till Kos. När vi kom till Bodrum hade färjan gått, bara en om dagen. Ny övernattning, men nu köpte vi biljetter till färjan nästa dag.
Tog in på ett litet fint hotell och gick ut på stan. Köpstånden fanns överallt och det mesta var bara skräp.
Nästa dag gick vi till färjan och kom genom säkerhetskontrollen men i passkontrollen var det stopp. Vi visade de biljetter vi hade kvar sedan första resan över med visum på en av lapparna. Det räckte inte och man var fullständigt oförstående till vår situation.
Penalty sa dom. Sraffavgift. 120 € var. Vi tömde alla våra tillgångar inklusive de få Lira vi hade kvar. Men vi hade inte mera än ca 225 € och dom skulle ha 240. Jag kan betala med VISA-kortet sa jag. Nej nej det går inte sa dom. Vi väntade en stund til och färjans avgångstid passerades med god marginal. Dom höll kvar färjan och sa plötsligt at vi kunde gå. Vi sprang ut till färjan och jag var nära att snubbla vid landgången.
Något kvitto fick vi inte och pengarna gick i deras egna fickor, troligen, annars hade dom kunnat ta VISA-kortet.
Vi kom till Kos men hade inte ett cent att betala färjan till Kalymnos med så vi gick inåt stan. Färjan skulle gå en halv timma efter ankomsten som var försenad med minst 10 minuter. I stan fick Ralph syn på en bankomat och sa: om vi skyndar oss kanske vi kan hinna med färjan. Vi försökte och Ralph stack i förväg och köpte biljetter. På väg dit försökte jag springa så fort jag kunde men snubblade på den mycket skrovliga betongkajen. Jag föll som en fura, snett åt sidan, och fick vänstra handen under mig, den vek sig så att alla fingrarna bröts baklänges över handens ovansida. Ont är bara förnamnet. Skrubbade ena knäet lite. Skyndade vidare fram till färjan. Ingen Ralph där. Var är han, på båten, knappast. Jag såg båten lägga ut 9 minuter sent. Ralph stod vid biljettluckan och försökte få tillbaka pengarna men nejdå. Kassörskan ringde till färjebolaget men det var kalla handen. Ingen återbetalning trots att hon sålt biljetterna efter ordinarie avgångstid. Grekerna måste ha en väldigt dålig sits.
Vi gick på nytt tillbaka mot stan och jag tvättade av såret på knäet i en ho under rinnande vatten till en polismans skärskådande blickar.
I stan gick jag fram till en kur där en dam satt och frågade var man kunde ta bussen till Mastikari. Busstorget, den vägen och sedan upp där borta. Tack för det. För att inte gå för långt eller helt fel frågade vi oss fram. Jodå det var rätt!! Vid busstorget letade vi rätt på den rätta platsen som bussen skulle utgå från och kunde konstatera att vi hade ca en timma till avgång. Vi tog varsin stor Mythos på en gatuservering en bit ifrån.
Bussen avgick på utsatt tid, många hållplatser på vägen men han körde fort. Framme i Mastikari fick vi vänta ett tag innan färjan skulle gå över till Kalymnos.
Tillbaka igen kunde vi konstatera att allt hade gått oss emot, hela vägen Och inget båtköp blev det heller. Murphy hade fullt upp att göra hela tiden.

Nästa dag var 31/7 och Ralph skulle åka hem igen.Vi tog farväl på morgonen och han tog ensam färjan över. Förutom Murphy-resan hade vi haft trevligt tillsammans hela tiden.

Nu var jag ensam igen. Låg kvar på Kalymnos ända till 9/8. Hett var det, orkade ingenting, orkade knappt med mig själv ens. Jag tänkte att jag måste ut på böljan igen innan jag förgås.
Hade fått reda på att jag kunde åka hem i slutet av augusti för att vara med på min kompis Pärs bröllop.
Skall även ombesörja att min båtvagn, som varit uthyrd senaste vintern, blir bortforslad och uppställd hos Tore på hans husvagnsparkering. Tore har dragit båten till och från hamnen de senaste åren. Timingen perfekt för bröllop och vagntransport.
Gott om tid ännu.

 

Pohtia stad på Kalymnos

English

29/6

Asa has gone home, and life has changed. It's not as fun anymore. Why should she have to work when I have it good in the heat. Unfairly, she should have enjoyed retirement points when she was home with the kids. Now she must instead work at least another year before she can get enough pension.
But in April, it's out anyway. As she has done her job and can come down to me again. Just do not know if she can handle the July-August problem, probably not as well-she must go home during this time. Nice to have left a residence in Sweden.
Have felt an unmistacable smell in the boat. Coming from an electrical part that is overheated. The survey gave it the bilge pump that has given up its ghost. Have checked all the stores that may have them in stock but no one has any at home in the right size (read big enough). Have ordered and if I'm lucky I can get it on Saturday. But no. No pump on Saturday. OK, but on Monday so!

DO NOT READ THIS IF YOU DO NOT HAVE INTEREST IN THE TECHNICAL DETAILS.
During the waiting period I rebuilt the automatic and put in a relay so I have a control circuit in the panel that trigger the relay that supplies power to the new pump. That way the strong current does not go through the keypad, perfect! Fuses inserted so it can not burn.

OK, NOW YOU CAN KEEP READING.

Got the pump at last and has fixed so it works.

3/7
Leaves Kos. Much wind from the northwest. Have meant to sail to Pserimos located on the way to Kalymnos (Sponge island).
A Turkish Gulett far in front of me has some problem in the rather high waves. First, I ran the engine, but when I crossed the reef which extends far north of Kos town, I roll out a good chunk of the genoa and got a very pleasant journey. Stretches not quite as high as needed to reach the Pserimos but drive in the lee of the island up to a shallow bay on the south side. Here are two boats, the Gulett and another large plastic boat, Italian. They located a short distance from the beach and has seemingly no problem with these cases winds that plunges down along the mountain side, and as I get into because I want to anchor at a lesser depth.

Ok, I put on the power and starts "anchor out" but nothing happens. Huh! What has happened? Put out the spare anchor after a bit of hassle. OK. Suspect overcurrent protection tripped, but when would it have been. Takes out all the things stowed into the small space between the bunks in the bow where the cap is. It will sit a small stick to restore to, but it's gone, aborted. There was no good place to put hard things that can cause this devastation. Up with the mattresses to get into the inside. Now I could disconnect the wires and shorting them. Meanwhile, I had drifted a long way out and was very close the Gulett. People on the boat shouted, youré dragging. I said I know.
No need to try to take up the anchor by hand, but I ran with the anchor hanging, back towards land. Now I could run the windlass. Put out the anchor and took up the spare one. Whew!

Falling winds were very strong so I decided to take the bimini down as the wind threatened to tear apart the whole thing. Without bimini down here means you will have to acquire new. The wind subsided somewhat later so I got a decent night in the end.

4/7
Today, motoring up to Kalymnos in quite a bit of wind and small waves.
Nice to see again this beautiful island, nice harbor, which was expanded a few years ago, and friendly, hospitable people. I was caught by a woman who asked if she could do something to eat, for example. I was really just going to check out the harbor and the surrounding area but ended up with this adorable woman's Taverna. Here, I have returned permanently and become "one of the family." I get called Bjärn. Maria can not say ö. Maria has a husband named Vasilis and he has a daughter of 12 years, but that looks like the 14th Large, she has it after dad, is big and wide. Maria's mother, Boppi, opens early to go home a while later and come back to work with cooking all evening. Katerina is an 45 year old "girl" who works as a waitress from afternoon to late. She and Boppi closes. Mary and Vasili go home at 10 o'clock. Maria works at the hospital as a x-ray nurse and Vasili works in the army but both are in the tavern at 4 o'clock. Busy all day.

10/7
Pulling away up to a nice deep bay on the northeast side of Kalymnos, where Mary's sister, Nomiki, has another Taverna with her husband, Christos. They have goats and I had goat for dinner with them. Very good it was, tasted not goat.
Had a nice sail with two strokes up there and had an even better return.

11/7
Back on Kalymnos. Here, I will wait until Ralph comes. He is for me totally unknown, but is a colleague of Thomas Persson, who I know through Malin. They drive trucks with shipments of various kinds in HALLÉNS trucking.
He came from London Stansted to Kos

July 17
In the evening I took the ferry over to Mastikari close to the airport to meet him. We ate Greek salad and drank a large Mythos beer and got to know each other a bit before it was time to take the ferry back to Kalymnos at 22:30
He installed himself in the aft cabin next to the stowed things.
We rented scooters one day and first went west to a village and looked at all sorts of items that had to do with diving for sponges. Then we drove back to town so Photia town and continued east and then north to end up in a small village called Vahti. It is very protected inside a long bay. A completely captivating, wonderful little village. Jetty for visiting boats slightly further out and fishing boats and a small wharf of these at the back. It was incredibly idyllic here. I will visit it again.
9/7
we rented a small car for 30 € and took the same route to Vahti and continued right up to the north end of Kalymnos to another small delightful village. Here we were inside a tavern and drank beer. The owner, a big guy who had been some sort of guard in his early career. We got to see some photos, they had a very strange attire. They had a few buoys lying outside, you can use them when you come, he said. This is where we sail, we said. On the return trip, we drove through several small villages and suddenly - sure we were back again.

20/7 My Birthday! Equally brilliant sunshine as the day I was born, but not Sunday, it was Friday.
We started the trip west to sail up to Leros and then we will see how far up towards Samos we get before we have to return.
Friday, 28 we will go to Turkey for Ralph to look at a yacht in Marmaris which he thought about buying.

We sailed straight northwest out a long leg and then turned and went northeast up to the little sweet village we visited by car. A wonderful sailing in steady 9 m / s up to Emborios. On the way there, we passed another small village located on the small but very high island, Nisos Telendhos, located just at the entrance to our goal, Emborios. Once there, we took one of the buoys we found out that we could take in our possession and attach.
We took the dinghy in and had dinner.

21/7
We leave Emborios at 11 and sailing against Leros and the town of Lakki. Only 15 M and arriving after 3.5 hours. We cast anchor and go with the dinghy into town where we can not resist a big Mythos. We then set off to try to find a particular supermarket that I have been in in the past, together with Pär and Marie. At least two other "supermarkets" we passed on the way there but in the end we found the right one. We got some but no vegetables. I asked a girl at the counter, but she says they do not have vegetables and asks if I know where the greengrocer's. No, I do not know. Then she gives me a glimpsy eye and I wonder what will come. Well, she says it's just follow the main road down to the port located on the right side. We walked and walked, but no deal. But eventually we found it. We bought a little of some things and went back to the dinghy.
Back in the boat we had dinner. Hamburgers, potatoes, red onion and sauce.
We stayed in Lakki another day but now we went to Lakki Marina after hearing on the VHFen that we were welcome. € 22 for one night. OK, pretty good washrooms with showers. Got some prospectuses of uptake of the boat in their boatyard Agmar Marina at the top of the north end, near the airport. We went over to the Port Police to stamp but was told that it was not needed at all. Next month, only once a month. Good to know.

23/7
We intend to sail up to Lipso, a smaller island due north of leros. We arrive 15:10 to a nifty anchor bay, called Lera. As in all these small islands there are goats and sometimes sheep. There is no fresh water so mosquitoes do not have a chance to spawn off. MOSQUITO-FREE!
On the larger islands, however the mosquito plague real. Moreover, they are so small that they have no chance to get hold of them. But the more toxic they are. Asa get big, and I talk BIG, red swellings that itch infernal. Awful to have this itching in nearly a week, EVERY STICK! Then she has probably 25 sticks at the SAME TIME.
But here it is peaceful. You get the urge to linger long.

24/7
Ralph wants ahead and next stop will be Agathonisi located 15 M northeast up.
There is both an equally fine anchor bay as the one we leave and also a small "town" with Tavernas and full kit. Here is for Ralph! OK, let's go in the back of the bay and find a possible place outside another boat, lying outside another boat, lying at the ferry dock. Learns that we can not be there right now, waiting for the ferry, but after the ferry is gone, we can come back. We go over to the other side of the bay, just about 50 meters, and lays out the anchor and wait. Sure ferry comes and it is great.
Almost so I'm thinking of taking up the anchor and move further inland, but all right, Captain fix it.
When the ferry went away, we try to catch to the dock first, but another one that has been more on the hook gets there first so just to lie outside, outside and walking two other decks to come ashore.
We went for a walk to check out the whole thing. There were about twenty boats so it was full. When we got back to the dock a small car parked. At the quay is one of the Navy's small boats to be out this night at 4 am to survey, they say, anyway. From the car climbs a priest with a top hat and long black coat. He embarks on the red carpet laid out on the gangway and gets kissed on the hand of the two sailors standing and welcome him. There will be held a seremony prior to departure.
We did not notice when they went off at 4 am, silently and gently.

25/7
Time to turn around and sail back. But it was terrible much blowing in the harbor. Yes it did when we got there, too. The wind speed got higher when it passed over the island and got even higher speed right on the way down into the harbor. But when we got outside there was moderate wind so we put up the gennaker. A wonderful trip back to Kalymnos. Eight hours and ten minutes it took to travel the 34.8 M. Calm and easy all the way.

We took it easy for a few days before we went over to Turgutreis in Turkey 28/7. It was a quick hydrofoil that was going with a number of tourists that would stay only over the day. On the boat there was an Englishman who came up to us and presented a paper with a map of the city and where you could shop. He was in charge of the trip. It was an excursion, but he said nothing about this. We said we were going to Marmaris to look at a boat that Ralph was going to buy and would probably not make it back to 4 pm when the boat went back. In Turgutreis we rented a small car. As we sat there, the Englishman came in and we said that we could not ride back. OK, he said, then I know it. He did not say that we had a visa for only that day and we were completely unaware that we'd gone to the border police to get a stamp in the passports.
We traveled to Marmaris and watched the boat which turned out to be in a state of disrepair. No purchase there.

On the way back to Turgutreis I was driving and at a distance where it vas 110 km/h we were stopped. Speeding! 123 km/h. The police said they should not take the card. Nah thank for that with only 13 km / h too fast. It took a very long time when they were in animated discussion with another speeding companionship. Eventually they asked for licenses. We looked but found none. They must remain with the car rental! We had a Phone Number there and asked him to call. Yes, the cards were left in the copier. After another long wait, when they had canceled the raid, they said that we would follow them. They ran very fast so it was hard to catch up with them. Into a gas station. There, they had a little cottage and had a fax machine, so they got a copy of our licenses. I got a speeding ticket for 60 € and 10% discount if paid within a month.
Back at the car rental, he wanted the patch and 60 € for self pay this because it was his car, he said. OK rebate was his.
What to Do in Turgutreis? No ferry that day and not the next day either. We spent the night there.
The next day we went to Bodrum with a Dolmus to take a ferry to Kos. When we came to Bodrum ferry had gone, just one a day. New accommodation, but now we bought tickets for the ferry the next day.
Took on a small nice hotel and went out on the town. There were sales everywhere and most of it was just junk.
The next day we went to the ferry and got through security but in passport control we were stopped. We showed the tickets we had left after the first voyage where a visa was one of the patches. It was not enough and it was completely invalid to our situation.
Penalty they said. Penalty fee. € 120 each. We emptied all of our assets, including the few Lira we had left. But we had no more than about € 225 and they should have 240. I can pay with VISA card, I said. No, no it will not due, they said. We waited a while more and the ferry departure was passed by a wide margin. They hung onto the ferry and said suddenly that we could go. We ran out to the ferry and I was close to stumble at the gangway.
Something we did not get was the receipt, and the money went into their own pockets, probably, or else they had been able to take VISA card.
We came to Kos but had not a cent to pay the ferry to Kalymnos with, so we went into the town. The ferry would go half an hour after our arrival which was delayed by at least 10 minutes. In the town Ralph spotted a cash machine and said if we hurry we might catch the ferry. We tried and Ralph ran in advance and bought tickets. On the way there, I tried to run as fast as I could, but stumbled on the very rough concrete quay. I fell like a pine, diagonally to the side, and got my left hand under me, so that all fingers were broken backwards over the hand. Pain is just the first word. Scrubbed one knee a bit. Hurried on to the ferry. No Ralph there. Where is he, on the boat, hardly. I saw the boat going away nine minutes late. Ralph stood at the ticket window and tried to get the money back, but No, no. The cashier called the ferry company, but it was turned down. No refunds even though she sold tickets after scheduled departure. The Greeks must have a very bad seat.
Again we went back toward the city and I washed the wound on the knee in a sink with running water to a policemans glances.
In town, I went to a small cabin where a lady was sitting and asked where we could take the bus to Mastikari. The bus square she said, this road away and then up over there. Thanks for that. Not to go too far or wrong, we asked ourselves up. Oh yes it was right! At the bus station we found the right place the bus would start from and found that we had about an hour to departure. We took two large Mythos each in a place in the streets.
The bus departed on time, a number of stops along the way but he ran fast. Arriving in Mastikari we had to wait a while before the ferry would go over to Kalymnos.
Back again we found that everything had been against us, all the way. And no boat purchased. Murphy was busy doing all the time.

The next day, 31/7 and Ralph would go home igen.Vi said goodbye in the morning and he took sole ferry. Beside the trip together with Murphy, we had fun together all the time.

Now I was alone again. Remained at Kalymnos way to 9/8. Hot it was, could not do anything. I figured I must be out on the waves again before I die.
Had been told that I could go home at the end of August to take part in my friend Pärs wedding.
Shall also arrange for my boat trailer, which was rented out last winter, gets it towed away and parked in Tores caravan parks. Tore has pulled the boat to and from the port in recent years. Timing is perfect for weddings and wagon transport.
Plenty of time yet.

 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Gudrun Karlsson | Svar 12.11.2012 01.39

Hej Bj!Bra skrivet om din resa till Turkiet med Ralf! Det ger inga bra vibbar om att åka dit på semester ens som ju varit vanligt resmål för så många i alla år!

Camilla | Svar 23.09.2012 01.12

Ha-ha-ha... tänkte du på mig när du varnade för den tekniska beskrivningen...

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

10.07 | 19:56

Härligt att höra! Ha en go sommar, Lisa! Kram från Åsa

...
09.07 | 14:34

Roligt att läsa och så otroligt bra skrivet. Kul att följa er. Kram Lisa

...
04.07 | 12:26

Har glömt datumet men gratulerar på bemärkelsedagen.Ha det bra!!!
Hälsningar Lars Åke.

...
08.05 | 11:15

Tack för kontakten. Den betyder mycket för oss.Läget är oförändrat.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS